Jobbar jag för mycket?

Jobbar jag för mycket?

Att jobba för mycket är ett relativt begrepp och olika för alla, men jag funderar mer och mer på hur jag prioriterar i livet? En varningssignal är att jag på flera månader inte har ringt eller hälsat på mina föräldrar, inte bokat biobesöket jag lovade min lillebror för veckor sedan eller ringt min äldsta kompis som bor i Norge på över ett halvår. Listan över alla som jag inte hör av mig till är tyvärr alldeles för lång….

En annan varningssignal är att få ett sms från en person som sitter två meter ifrån mig som lyder: ”lägg ner luren”, eller att samma person säger till mig: ”kan du inte sluta tänka på jobbet nu” och jag svarar: ”Vad sa du?”.

Jag möter många nyföretagare varje vecka. Vi verkar alla vara stöpta i samma form. Vi som har bytt karriär, bransch och klivit av tryggheten i en anställning är inte längre stabila i våra gamla identiteter sen hela våra vuxna liv. Vi är lite förvirrade, osäkra, nytända, ganska stressade och har inga erfarenheter som hjälper oss att prioritera rätt. Vi provar oss fram genom ”trial and error”, vilket innebär att vi tar fel beslut lite för ofta (eftersom vi lär oss av våra misstag), som i sin tur gör att vi kanske får mer kostnader eller ännu mer att göra och blir ännu mer stressade. Alla är barn i början och vi måste såklart göra våra fel, annars skulle vi inte försöka över huvud taget.

Nästan varje dag försöker jag däremot att vara närvarande med mina nära och kära, men hjärnan är liksom inte på plats eftersom den hela tiden är insnöad på att svara på det ena och andra mailet just nu, eller bara vara allmänt fokuserad på hur mycket som ska göras i morgon, i övermorgon och sen och sen… Jag märker att jag sitter och smyg-kollar mina mail i telefonen, svarar ”mmm” när någon pratar med mig, blir sjukt stressad när jag märker att en kompis ringer och jag förstår att de sitter i bilen och har tid att prata länge om väder och vind och jag inte kan ge en halvtimme eller blir allmänt grinig mot folk! Jag spenderar nästan hela dagarna i telefon numera och har börjat prioritera bort privatsamtal. Det är också en stark varningssignal över att jag kanske väljer bort fel saker? Självklart får det konsekvenser, allt har ett pris. Vilket pris vill jag betala?

Jag kan naturligtvis inte leva som förr, jag måste jobba hårdare, men samtidigt kan jag slarva bort det som är viktigast i livet och livet är ju här och nu och inte sen. Jag får väldigt dåligt samvete mot mina nära och kära, så till föräldrar, syskon, vänner, pojkvän – förlåt.

Jag har nog haft tur som träffat en person som varit egenföretagare längre än vad jag varit. En person som har mer självdistans än jag, som aldrig levt i en skyddad verkstad som jag och som inte alltid accepterar ”jag ska bara”. Jag är glad att någon orkar säga till mig, för jag tvingas att bli medveten om att allt inte kretsar runt mig och min firma och jag blir påmind om att leva lite också :-).

Till mig själv och alla andra små- och storföretagare som jobbar för mycket, kommer därför följande råd:

-Köp äggklocka

-Sätt äggklocka på åtta timmar

-När äggklocka ringer – stäng av dator, sätt mobil på ljudlös, ställ in ”Out of office”

-Träffa någon som betyder något för dig

Do it!

 

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.